när inte juridiken räcker till skriver jag lite poesi

här har ni en smula poesi jag skrev i förra veckan när det blev för mycket om konsumentkreditlagen

 

Det sägs att lika barn dom leker bäst

men lika barn leker inte alls

dom dansar vals

och sjunger om vår glansiga vår

och våra barnbarns sår

som kommer från cyklarna de ramlat av,

alla våra samvetskval gräver sig djupt in i våra själar,

alla sälar dör och vi förstör

vår värld med ideal

som ingen klarar av

 

jag är så trött på dåliga svar

från politiker

och från var människa som

inte vet vad de klarar av

kan du säga mig vad som är verkligt,

det är så märkligt

att inte ens du vet vem du är

du har ingen karaktär

och ingen karriär

du är så uppgiven,

du missade tiden hos

tandläkaren igen

och vart ska du sen,

får jag följa med dig hem?

så att vi kan tala om alla valar

som dör

och att ingen gör någonting åt det

kan du förstå det?

Inte jag, försök att se det ändå

alla är vi lika inför lagen

och samhällsidealen blir bara fler

JAG ORKAR INTE MER,

ta mig till något annat än det här

jag behöver en ny karaktär

och en ny atmosfär

jag klarar inte av att leva såhär



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0